Tillbaka efter lunchen sedan 45 min tillbaka. Det är alldeles knäpptyst på kontoret och det enda som hörs är smattrandet från mina naglar på tangentbordet då fingrarna, likt en lek, springer snabbt snabbt över tangenterna för att hitta rätt bokstav. Det låter nästan som krig. Vilken hemsk tanke.
Jag fick ett samtal av min älskade pojkväns syster som undrade om jag ville göra henne sällskap på gymmet. Självklart ville jag det! MEN (det finns alltid ett men), hade jag vetat det tidigare så hade det blivit så mycket enklare. Jag har ju så olidligt svårt att masa iväg mig hemifrån (speciellt om jag vet att jag ska träna!) efter jobbet. Kroppen liksom går ut i strejk och börjar domna av medans hjärnan frenetiskt försöker väcka liv i armar och ben. Jag tror nog att jag måste hoppa träningen idag och ta det imorgon istället. Om hon kan. Då ska jag banne mig ta med mig både skor och kläder, sådeså!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar