Alla är vi falska

Det finns en del personer som vi alla har i vår omgivning. Vi kallar dem för kompisar, blir helt till oss när vi träffar varann, pussas och kramas och är så där alldeles gulligull o mysimys med. Det finns inga andra personer som vi blir så helt till oss med, beter oss som barn och vuxna om vartannat, leker att vi är viktigast på jorden och att alla runt ikring knappt är hälften så bra som vi. Alla har vi personer runt i vår omgivning som vi gör oss till med, låtsas att vi är några andra. Vi är så duktiga skådespelare att vi faktiskt lyckas lura de flesta och den enda som vet sanningen är en själv.

Efter kväll, som egentligen är som alla andra, när dörren sen slår igen bakom våra ryggar känner vi den bittra smaken i munnen och frågar oss själva "varför umgås jag egentligen med den här idioten?!". Vi lämnar tanken i hissen på vägen ner och sen är allt bra igen. Och skådespeleriet fortsätter.